Missfärgningar kan vara ett resultat av arv, medicinering, dålig munhygien, åldrande, rökning, vissa mat- och drycksorter eller en kombination av samtliga nämnda orsaker. Mat, kaffe, te, vin, läsk och tobak missfärgar tänderna över tid vilket är helt naturligt och svårt att undvika helt. I realiteten så är det små partiklar av dessa födoämnen som fastnar på tandens yta och såsmåningom packas in i emaljen. God munhygien kan sakta ner processen, men vissa fläckar är svårare att bli av med än andra och den individuella tandstrukturen avgör hur mottaglig man är för att pigment absorberas. Dessutom så minskar oftast vitheten med åren, vilket delvis beror på att emaljen slits och blir tunnare. Somliga av oss har mindre vita tänder redan från födseln, alla är vi olika.

Det finns också mer ovanliga typer av missfärgningar orsakade av exempelvis slag eller olycka, mediciner eller vissa sjukdomar. Ett för stort intag av fluor under bildandet av de permanenta tänderna (när man är barn) kan även göra tänderna missfärgade. Detta brukar kallas fluoros och framträder som vita eller gulbruna fläckar på tänderna.

De allra flesta kan få avsevärt vitare tänder av tandblekning, dock är en liten del av befolkningen av olika skäl svårblekta. Exempel på svåra missfärgningar kan vara mycket mörkt missfärgade tänder, tjocka tänder, grå missfärgningar, genomskinlighet, fluoros, läkemedelsmissfärgningar och röda pigment i tänderna. I dessa fall kan det behövas längre tids blekning för att uppnå önskat resultat. Det finns ett fåtal personer som inte får något resultat alls, det är emellertid mycket ovanligt och förekommer endast i sällsynta fall. Dessa patienter har oftast missfärgningar som inte är organiska och påverkas därför inte alls av tandblekning.